Jag förstår inte på mig själv. Kan inte förstå varför jag helt plötsligt ska se så negativt på allt.
Ska det kännas så här första skoldagen, när man knappt har börjat.
Jag antar att allt nytt gör mig rädd fastän jag inte vill erkänna varken för er, eller för mig själv.
tårarna rinner, allt känns skit. (misförså mig inte, är inte ute efter att ni ska tycka synd om mig. Vill bara prata ut, veta om ni känner lika dant)
Jag hoppas så inibomben att allt kommer kännas bättre snart. Om inte, ska jag försöka byta skola eller vad som helst.
Jag hatar mig själv för det här, jag gör allt så mycket svårare.
ååå Kan det inte bli som förut....

Jag saknar dig R, så otroligt mycket.Jag hoppas värkligen att vi ses snart.

Allt löser sig, det måste det göra.

/ L i n a