De här två pollarna är miina älsklingar, dom jag älskar och bryr mig om. Låter dumt kanske men så är det. Självklart bryr jag mig om de tre andra hästarna men dom är inte min och jag tar inte hand om dom på samma sätt som dessa pollarna. Och yes, jag kallas Lasse för MIN, ok han är våran men egentliken inte. Så länga vi tar hand om honom och han bor här är han MIN (våran)
Lasse regerar bilderna som vanligt, Trollan var inte riktigt med på noterna, som vanligt när det gäller fotning haha :)
Näst sista bilden när Lasse lyfter sin framhov, så gör han jämt numera. Han har inte riktigt fattat att han måste bli tillsagt för att "vinka". Det är hanns sätt att tigga godis men tyvärr funkar det inte. Hehe, så söt han är :)

Såg på en blogg (dressyrmupparna.se) som skrivit en text som stämde in väldigt bra på trollan och mig. Det är många som har sagt till mig att byta till en redig häst, Trollan är ingenting att ha, bara en gammal tant m.m Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit för att jag inte tycker att det är kul att rida min egen häst och allting har känts meningingslöst. Men endå har jag fortsatt att rida, i flera år. Och nu helt plötsligt tycker jag att det är jätte kul att rida, IGEN :) Jag har ett bättre sammarbete med min häst och alla pusselbitar börjar falla på plat efter 5 år. Ett bevis på att man ALDRIG ska ge upp och ja gär så himla glad att jag inte gjorde det!

Och varför skriver jag det här? JO, för att variera lite av mina texter och för att jag tycker att det är en viktig sak att ta upp. Inte att jag älskar mina pollar alltså, det vet ni förmodligen redan men jag menar att det kan ta tid att lyckas och det är något man måste tänka på i bland ;) Men... det vet ni så klart redan men det skadar inte att nämna det i bland.
shit the same, you know what I mean...
Och sista bilden på Lasse som jag har lagt en svag röd ton på, därför är den inte tsm med de andra bilderna för då kommer den förmodligen bara se överredigerad ut.

Inget sp men endå ;)

/ L i n a