Minnen <3
Våran söta hund flisan som vi endast fick lära känna i några månader. Hon var så söt, underbett som bara den och väldigt mager eftersom att hon hade fel på hjärtat. Åå jag minns när vi kom hem från bio, Shrek 3 med kusinen. Mamma och pappa kom och sa att flisan var jätte dålig och vi måste säga hej då nu. hela familjen ställde sig och grät och kramade om varandra. Men trots allt, jag är glad att jag fick lära känna den här hunden<3
champis, hästen som vi fick av morfar när vi var 2år. Med honom har vi minnen som jag aldrig kommer att glöma. Envis liten häst som var så söt! vi kände varandra i 10år innan han fick fång... Även den dagen minns jag så sjukt bra, skrev till och med en novell om den stunden som jag har lagt upp på bloggen. Förstår ni vad jag menar när jag säger att Lasse påminner så mycket om honom? Jag tror det är dels därför som jag har fäst mig så mycket vid Lasse, han påminner så mycket om champis.
underbara lilla hästen<3
Fidji, mammas inåt tåade häst^^ Knorrade som en gris och var ett typiskt exempel av beskrivningen "tjurigt fux sto" Haha hon hade en så rolig personlighet:) Även hon blev sjuk pga hennes inåt tåade ben.
Det var alla bilder jag hade, är på mammas dator det är därför jag skriver om flisan, champis och fidji :)
Har gråtit mycket över dom här djuren, dom betyder så otroligt mycket för mig. Matilda har jag inte skrivit om här men hon är ingen man får glömma, hon betyder lika mycket för mig som med champis.
Puss på er!
/ L i n a
Det är så svårt när det man älskar tas ifrån en. Kommer ihåg när Bella dog. Jag kan fortfarande vara väldigt ledsen över henne, hon betydde mycket för mig. Och så kommer det u upp lite till ytan igen när man läser vad du varit med om. det är också svårt att veta om man ska försöka glömma och gå vidare eller dröja sig kvar och komma ihåg tycker jag. Har svårt att kombinera det.
Ja jag förstår hur du känner dig^^ Så fort jag skriver om dom blir mina ögon helt blanka. Men trots att det finns så mycket sorg över att ha djur, eftersom att dom inte lever så länge så är det helt klart värt den tid man får tsm med dom :)
Jo det är sant, det är absolut värt det. Alla fina stunder kompenserar sorgen när tiden runnit ut :) Man får hitta något sätt att hantera den bara, så går det bra och livet går vidare.
