Söndag, söndag = ångest. Dock tror jag nästan att man själv framkallar ångesten. Om man bara hade kunnat tänka mer positivt och strunta i allt det man inte vill göra (fast som man ändå kommer bli tvungen att göra) så skulle man nog inte fått någon ångest. Dock är det väldigt svårt att göra. Jag kan ibland tänka "men skit samma" och ångesten lättar, men den är nästan lika snabbt tillbaka. Det som den här veckan ger mig ångest är svenskan och samhäll. På svenskan så tyckte våran lärare att det är bra om vi gör några talövningar, tal, prata framför personer jag inte känner, det ger mig ångest. På samhäll så måste jag hålla en redovisning, inför folk jag känner men ändå inte. Det är nog det som jag är som mest trött på med skolan, redovisningar, prata framför för en publik. Just det att man inte kommer ifrån det heller, man måste, det är bra att utmana sig själv med det man inte vågar, det gör det lättare till nästa gång, bullshit säger jag bara. Jag har då aldrig blivit bättre på att redovisa, tvärt om så tror jag att jag var bättre på det förr. Nu kommer jag upp dit, håller i ett papper, skakar som bara den, kan inte sluta skaka, blir röd i andsiktet, stammar och pratar för fort. Jag är så trött på att jämt höra att "men det är ju bra att utmana sig själv, man blir bättre på det med övning" ja det kan hända, men jag är trött på att jämt "utmana mig själv", lämna mig ifred. ^^